SDHL Talks - Michelle Karvinen

Ibland känner jag att min personlighet är fast i fel i tidsperioden, min intressen passar in runt 60-70 talet men samtidigt känner jag att mina värderingar passar in i år 3000. Mitt namn är Michelle Karvinen, varmt välkommen till min sommarprat. Första låten ni ska lyssna på är en av mina favoriter från min vinylsamling, vi ska hela vägen tillbaka till 60-talet, där Blues & Soul dominerade musik-scenen.

RAY Charles - Hallelujah, I Love Her So 

Ray Charles som ni just hörde blev blind i väldigt ung ålder, han lärde sig bedöma avstånd baserad på ljud, lärde memorera & använda ljud till att guida honom både i livet och i musiken. Ray vände sina svårigheter till styrka och blev en av världens bästa artister och pianister. Det kanske lite kliche men alla är födda med olika utgångspunkt och det här att perspektiv och kreativitet är viktig. Du behöver inte vara bra på allt och du behöver verkligen inte vara perfekt, det är ändå lite tråkigt att vara perfekt. Det gäller att hitta sitt eget hantverk, det som du vill bli bra på och jobba efter dina förutsättningar. Kreativitet och teknik är något som pushar mig framåt och utmanar mig. Det är mina favoritdelar av hockey, man måste hela tiden använda sin kreativitet och lösa olika situationer på isen. Kreativitet har på många sätt blivit en stor del av mitt liv och blivit mitt hantverk. Jag är utbildad Graphic Designer och dras till det som är lite annorlunda på isen och utanför isen. Jag älskar när folk vågar att vara dem själv och vågar att göra något annorlunda. Den nästa låt är en artist och guitarist som är helt otroligt kreativ.

Justice Der - Self Control 

Att spela hockey på högsta nivå och balansera livet bredvid är inte alltid lätt. Det kan ibland kändes som hockey vs livet. Jag har lärt mig att där måste vara plats till båda delarna och det viktigaste är att man testa sig fram, vad som funkar för just dig. I en ung ålder trodde jag att jag bara måste göra grejer på visst sätt om jag vill bli bra på hockey, det är inte sanningen. Det handlar om att hitta din väg och lite planering, där ska också vara plats till livet utanför hockeyhallen. Det som funkar för mig är att planera framåt, jag börjar veckan med att planera in alla grejer jag måste och ser till att jag har en plan, hur och vart jag ska göra dem. Funkar det alltid nej, men det hjälper. Jag vet att jag jobbar mest med min högra sida av hjärnan/den kreativa, så ofta tar jag mina känslor och spontanitet över. Så ibland blir det lite pannkaka, men det är okay. Jag gillar att skriva poesi och en av mina favoriter är After the Blues (mörke) comes Orange (Början på soluppgången) med andra ord, solen kommer alltid gå upp igen. Jag tror alla känner sig lite lost ibland och det är okej. Jag är också helt säker på att alla har varit lost i Ikea någon gång, ni kommer förstå när ni har lyssnat på låten.  

Phlake - Ikea Episodes 

Phlake som ni just hörde är från Danmark, som jag också själv är. Jag växte upp i Köpenhamn, min mamma är Dansk och min pappa Finsk. Kulturmässigt kommer jag från Danmark men har haft möjligheten att ha Finland som min sports hemland, där jag har haft äran att representera det Finska landslaget. Men jag tänker inte uttråka er med hela min livshistoria, så jag tänkte istället att flytta historien till Sverige och SDHL. Jag började min resa Luleå och var med från deras första år, det är en av de viktigaste resa jag har gjort i min hockeykarriär, för det är något som inte bara har betydelse för mig men någon annan än mig själv. Jag är stolt att jag fick vara en del av att bygga en framtid för tjejer i Norrbotten, att vi klubben, fansen och staden, kämpade för en ljusare framtid, tack Luleå för att jag fick vara en del av göra en skillnad och bygga på något jag själv hade önskat att funnits när jag var liten hockeytjej.

Där är många klubbor som kämpar för bättre förutsättningar för tjejer men vi är långt ifrån nog och vi är långt ifrån målet. Att få vara del av utvecklingen inom damhockeyn, är där jag hittar mest av min motivation att fortsätta. Det är anledningen till att jag idag är en del av Frölunda hockey, jag tror på klubben och jag tror på det de vill göra för damhockey. Där måste det finnas flera klubbor som vill satsa på damhockeyn och jag stolt att jag ännu en gång för kämpa för en bättre framtid för hockeytjejer. En liten rolig historia är att när jag signade med Frölunda visste jag inte om någon annan spelare som också hade signat, jag vet egentligen inte vem som signade först men där gick inte lång tid så blev vi två. Den andra spelaren var Hanna Olsson. Vi började en grupp på whatsapp och diskuterade om vem som skulle vara målvakt och vi kom fram till att Kim Martin var tvungen att göra ett comeback. Det har varit en otrolig resa genom 1. div men detta är bara första kapitlet och det ska bli historisk att ha en klubb som Frölunda i SDHL. Där är många damspelare som inte spela för dem själv men för en ljusare framtid för hockeytjejer, där är spelare i USA och Canada som inte ens har en club, de har istället valt att försöka att bygga en liga för framtiden, utan någon garanti att de själv hinner spela. Jag tror att vägen fram är för marketing och exponering av spelare. Det är viktigt för tjejer att ha förebilder som visar att det är möjligt att spela hockey på professionell nivå och såklart att det är cool att vara en hockeytjej. Vi är inte där än men vi har kommit långt, vi måste bara vågar pusha framåt hela tiden.

Min siste låt i dag er en låt som Marvin Gaye - What's going on. Denna låten hade stor impact på 70-talet, då krig och rasism tyvärr var utbrett precis som idag. Denne låten gav folk hopp för framtiden. Så jag vill gärna dedikera låter till alla som vågar att kämpa för en ljusare framtid om det så är i sport eller i andra aspekter av livet.

Tack för att ni har lyssnat och jag hoppas ni får en fantastisk sommar!

Marvin Gaye - What’s going on (Paul Oakenfold x Kilanova Remix)