Hanna Thuvik: "Vill absolut inte förlora mot brorsan"
Publicerad: 2021-10-22
Intervju
I en intervjuserie i tio delar ska vi lära känna några profiler i SDHL lite bättre. Näst på tur: Brynäs Hanna Thuvik, som berättar om guldmålsättningen, krabbmiddagen, vilka lagkamrater hon inspireras av och svarar på Reagan Rusts fråga om vilket som är hennes bästa barndomsminne.

Hanna Thuvik är fortfarande bara 19 år, men måste snart betraktas som rutinerad i SDHL-sammanhang. Hon debuterade i högstaligan med Göteborg säsongen 2018/19 och har nu gjort 117 matcher i SDHL. Hon är inne på sin andra säsong i Brynäs och det är inget snack om vad målsättningen är. När Hanna Thuvik fyller 20, i maj nästa år, vill hon ha ett SM-guld på meritlistan.

– Vi har haft en treårsplan i Brynäs och nu är planen att vi ska ta det där guldet. Det siktar vi på och jag tycker vi har goda möjligheter, säger Thuvik, som har gjort åtta poäng på de 13 första matcherna.

De flesta experter hade er som favoriter till guldet. Hur är det att gå in i säsongen med sådana förväntningar?

– Det är kul att känna sig som favorit och vara det lag som alla vill slå. Vi siktar på att vinna varje match. Jag tror att vi trycker om favoritskapet, säger Thuvik.

Ni har många skickliga spelare i Brynäs, men finns det någon som du kanske försöker se och lära lite extra av?

– Det finnsr väldigt duktiga spelare i laget som jag ser upp till, speciellt Katerina Mrazova. Det känns som att hon gör allt rätt ute på planen. Maja Nylén Perssons lugn och hantering av pucken blir jag också imponerad av, säger Hanna Thuvik.

Uppväxt på Tjörn

Hon är en västkusttjej uppvuxen på ön Tjörn, men sedan två år tillbaka är det alltså Gävle som är hennes hem.

– Jag trivs jättebra. Det är en mysig stad och det har varit lagom att flytta hemifrån till hit. Det är lätt att hitta, lagom stort och en mysig stad, säger Thuvik.

I och med att det, enligt Google Maps, är sex och en halv timme närmaste väg mellan Tjörn och Gävle kan Hanna Thuvik inte åka hem till sin familj särskilt ofta under säsong. Men hon har sina knep för att få lite västkustkänsla i Gävle.

– Mamma och pappa var och kollade på vår bortamatch mot Göteborg. Sedan hade de några krabbor över i frysen. Då bad jag dem ta med krabborna till hallen. Som västkustbo är det alltid gott att få lite skaldjur, säger Hanna Thuvik, och berättar att det var lagkamraterna Sofia Ljung och Jenny Antonsson som fick äran att bli bjudna på krabbmiddag.

Vad fick måltiden för betyg?

– Från mig får den alltid tio av tio. Men den fick godkänt av de andra i alla fall, säger Thuvik och skrattar.

Saknar landhockeymatcherna

I den här artikelserien får den senast intervjuade spelaren skicka med en fråga till nästa spelare. Senast pratade vi med AIK:s Regan Rust och hennes fråga till Hanna Thuvik är:

Vilket är ditt bästa barndomsminne?

– Jag skulle säga landhockeymatcherna ute på gatan med grannskapet. Det är något jag saknar. Vi körde på alla möjliga olika sätt. Det var innebandyklubbar eller hockeyklubbor och ibland inlines och alltid två målvakter, säger Thuvik.

Körde ni på gatan så ni var tvungna att flytta på er när bilarna kom?

– Exakt, haha. Men vi spelade högst upp i ett området så det kom inte så många bilar, säger Hanna Thuvik.

"Trygghet att ha tvillingbrorsan i samma lag"

På landhockeymatcherna spelade hon ofta med sin storebror och tvillingbror – och det är dessa två som hon har att tacka för att hon upptäckte ishockeyn.

– Jag hängde på brorsorna, som spelade hockey. Jag har alltid spelat i samma lag som min tvillingbror, men han var målvakt och jag utespelare, men det har alltid varit en trygghet att ha honom i laget, säger Thuvik, som har Rönnängs IK som moderklubb.

Hur hett var det mellan dig och tvillingbrorsan under uppväxten?

– Inte så farligt på isen. Det var mer på fysträningen när man skulle ut och springa och köra sådana saker. Då var det tävling. Jag låg först ett tag, men när vi kom upp lite i åldern kom han förbi mig, säger Thuvik.

– Men det är varit riktigt kul att ha varandra och att ha en i samma ålder att hela tiden sparras mot, säger hon.

Nu när du har kommit så långt som du har gjort, hur mycket tror du att tävlingarna mot tvillingbrorsan har bidragit till det?

– Väldigt mycket. Det har lyft mig varje träning för jag har tagit i lite extra hela tiden. Man vill absolut inte förlora mot brorsan, säger Thuvik.

Johannes Hägglund