• Huvudsponsor

Lördag Lör 22 Februari Feb
Söndag Sön 23 Februari Feb
Onsdag Ons 26 Februari Feb
Lördag Lör 29 Februari Feb
Söndag Sön 1 Mars Mar
Onsdag Ons 11 Mars Mar
Lördag Lör 12 September Sep
Söndag Sön 13 September Sep
Måndag Mån 14 September Sep
Fredag Fre 18 September Sep
Lördag Lör 19 September Sep

Sommarprat i SDHL: Lisa Berglund, Göteborg HC

29 juli 2020 08:50
Sommarprat i SDHL

Sommaren är här i avlånga landet Sverige och hockeysäsongen känns som vanligt den här tiden på året väldigt långt bort. För att råda bot på längtan efter att se spelarna åka in på isen tar vi nu spelarna till hörlurarna genom "Sommarprat i SDHL". Näst på tur är Lisa Berglund, Göteborgs HC.


”Backtalangen lämnar Luleå för spel i bottenlaget”

Ja så löd en av flera rubriker när det blev klart att jag kommande säsong lämnar Luleå/MSSK och flyttar till Göteborg för att spela där.

Toppen mot botten sägs det.

Jag säger snarare, speltid framför bänken.

Mitt namn är Lisa Berglund och nu ska ni få höra min historia.

Jag har precis tagit studenten i Luleå. Barn- och fritidsprogrammet.

Jag är en ganska lugn tjej som för det mesta är glad. Jag tar inte alltid så mycket plats men är för det ändå väldigt social.

Jag är uppvuxen i Hortlax, en by med ca 1200 innevånare utanför Piteå, med mina föräldrar och tre syskon. Storebror Jonathan som är 7 år äldre, storasyster Elin 5 år äldre och lillebror Marcus 2 år yngre.

Att växa upp med tre syskon har varit kul och det har varit en trygghet att det alltid har funnits någon hemma. Vi har varit mycket med varandra och gjort många roliga saker tillsammans.

Självklart kan vi ibland irritera oss på varandra som syskon gör men för det mesta är vi vänner. Vi har varit mycket med varandra hela familjen och det har gjort oss väldigt tighta allihop.

Jag växte upp i ett rött hus i ett lugnt kvarter bredvid förskolan och skolan där jag gått från förskoleklass-åk.9.

Jag var en ganska tyst tjej i skolan och gillade mest dom praktiska ämnena som slöjd, hemkunskap och idrott.

Hemma var vi mycket ute på gården och lekte.

Vi spelade mycket fotboll på gräsmattan och bandy på gatan. Och när jag och lillbrorsan började med hockey så grävde mina föräldrar bort jordgubbslandet och byggde en skottramp istället. Vi har umgåtts mycket med släkten eftersom de flesta bor här.

Jag och mina kusiner lekte mycket tillsammans. Vi gillade att klä ut oss och dansa till High School Musical. Ofta när vi var hos mormor och morfar tränade vi in någon låt som vi dansade till och visade upp för dom vuxna sen.

Jag har alltid tyckt om att göra saker och varit en aktiv tjej.

Att se film var inte min grej utan jag ville hitta på saker.

Fortfarande är det så.

När jag och mina kompisar ska se film ibland så får dom välja vilken som helst, för jag har förmodligen ändå inte sett den. Jag var mycket med kompisar när jag växte upp och hade jag inget att göra så ville jag gärna pyssla eller baka med mamma. Vi var mycket utomhus och åkte slalom, skidor och skridskor.

Eftersom vi bodde nära en hockeyplan, badhus och sporthall så var vi där ofta.

Annandagshockeyn

En rolig tradition som vi fortfarande har är Annandagshockeyn då vi i släkten och andra kompisar spelar hockeymatcher mot varandra. Det har vi gjort varje år så länge jag kan minnas och det är en av julhelgens höjdpunkter. Jag kommer ihåg ett år när jag var lite yngre och det hade snöat hela natten. Då var jag så orolig att annandagshockeyn inte skulle bli av så jag gick dit och började skotta tidigt på morgonen. Jag lyckades bara få fram några kvadratmeter med is. Som tur var så kom mammas kusin med traktorn och skottade resten så vi kunde spela.

Sport har alltid varit och är en stor del av familjelivet. Pappa har i alla tider varit ett stort Lulehockey-fan och det intresset förde han vidare till min storebror som alltid står på H-läktaren. Vi båda tittar på och pratar om sport, och min storasyster missar inte gärna Vinterstudion. Alla vi barn har hållit på med olika sporter och mina föräldrar har suttit många timmar i bil då de har skjutsat till träningar och matcher.

Jag har alltid velat pröva många olika aktiviteter. Jag började spela hockey när jag var 9 år med ett pojklag i Piteå Hockey. Följde med och tittade på lillbrorsans träning och tyckte det såg kul ut. Eftersom det inte fanns något tjejlag så blev det att jag började i hans lag. Där spelade jag i sex år.

Skulle gärna ha tacklingar i damhockeyn

Det var en tid med blandade känslor, vi fick ju tacklas från 12 års ålder och det tyckte jag om. Jag skulle gärna ha tacklingar i damhockeyn också eftersom jag tycker att det tillhör sporten. I killaget bemöttes jag med respekt och jag fick stort förtroende, och tränarna behandlade mig likadant som alla andra.

En gång fick jag en ordentlig tillsägelse av före detta NHL-proffset Thomas Holmström som var vår tränare: ”Hur svårt ska det va att slå ett pass?” sa han, och jag uppskattade ärligheten.

Däremot gick jag miste om det roliga hänget i omklädningsrummet och ibland märkte man att killarna var två år yngre.

Dom flesta i laget behandlade mig som alla andra men en del var kanske lite blyga och vågade ibland inte peppa mig på samma sätt som dom gjorde med varandra. Å andra sidan var jag också lite blyg och sa inte så mycket till dom heller.

Vi hade bra ledare som jobbade mycket med värdegrunden och att alla skulle behandlas likadant. Det tyckte jag var bra, man kunde lita på att ledarna tog tag i saker. På bortamatcher var det ibland tjorvigt med var jag skulle duscha. Pappa eller mamma fick ofta gå och söka omklädningsrum åt mig eftersom det var ganska ovanligt med tjejer i pojklag när jag började. Jag fick ofta duscha i domarnas omklädningsrum och ibland glömde dom bort att det stod en tjej och väntade i korridoren när dom satt och drack kaffe efter matchen.

Samtidigt spelade jag innebandy men när jag började sexan så fick jag lov att välja mellan hockey och innebandy eftersom det var svårt att hinna med alla träningar och matcher. Det var ett lätt val eftersom hockeyn var mycket roligare.

Fotboll har jag också spelat, sen jag var 6 år och i högstadiet gick jag fotbollsklass. I åk 9 fick jag börja spela i Piteå IF f-19. Höjdpunkten i min fotbollskarriär var när jag fick åka med länslaget till Elitlägret i Halmstad. Vi tränade, spelade matcher och lyssnade på föreläsningar. Det var spännande att möta andra distriktslag och mäta sig med dom bästa. Ett minne för livet.

Inför gymnasiet var jag tvungen att välja sport och valde då hockeyn.

Det valet var inte lätt. Jag funderade mycket fram- och tillbaka.

Till slut bestämde jag mig ändå för att ge hockeyn en chans för att kanske fortsätta med fotboll senare i livet om jag skulle vilja det.

Rätt eller fel beslut?

Jag hade kommit in på Modos hockeygymnasium men under sommaren hörde Luleå av sig och erbjöd mig en plats i damlaget.

Då valde jag att flytta dit istället och samtidigt gå deras lokala hockeygym med killarna.

Om det var rätt eller fel beslut det kommer jag aldrig att få veta. Ibland när man har två bra alternativ så tror jag att båda sakerna kan vara rätt.

Att flytta hemifrån vid 15 års ålder gjorde att jag växte otroligt mycket som människa. Jag har alltid levt i nuet så då tänkte jag inte så mycket på det, jag bara körde. Men nu efteråt så har jag förstått att jag inte var så gammal.

Jag fick lära mig att ta hand om mig själv, städa, tvätta, laga mat och hålla reda på tider. Jag kom in i det väldigt fort och familjen var ju trots allt bara 6 mil bort.

Tiden i Luleå har varit otroligt lärorik och jag har fått vara med och ta två SM-guld och åka på många roliga resor. Däremot har det varit hård konkurrens om platserna och det har inte blivit så mycket speltid.

Jag har lärt mig mycket genom att få träna och spela med dom bästa. I Luleås damlag spelar många världsstjärnor som jag har lärt mig väldigt mycket av. Intresset för damhockeyn växer hela tiden och många svenska unga tjejer är på väg uppåt. Min förhoppning är att dom också ska få chans att utvecklas.

Luleå har jobbat mycket med jämställdhet inom idrotten och förutsättningarna för oss tjejer har blivit bättre under åren som ag har spelat där.

Damlaget har fått fler sponsorer.
Bättre träningstider.
Ersättning för förlorad arbetsinkomst.
Fortfarande är det ju stora skillnader mellan herrarnas och damernas förutsättningar men det går åt rätt håll.

Jag har fått uppleva många roliga saker genom hockeyn, till exempel resor till USA och Ryssland. Det jag minns mest av dom resorna är de olika kulturerna vi fick uppleva. Maten i Ryssland är ju ganska speciell och en kväll slutade det med att hela laget gick till en pizzeria för att bli mätta. Andra minnen har jag från alla hockeycamper för tjejer som jag har varit på, och Stålbucklan som numera är TV-pucken. Där fick jag möjlighet att umgås med andra hockeytjejer och känna av den sociala gemenskapen som är så stor del av sporten. För mig var det skönt att känna att det fanns fler som jag, jag fick nya kompisar och vi hade kul även vid sidan av planen.

Det är en otroligt härlig känsla att för första gången i mitt liv känna att jag kan välja helt själv vad jag vill göra.

Nu har tagit studenten och jag är fri att göra det jag vill.

Efter mitt sommarjobb i äldreomsorgen så kommer jag att flytta till Göteborg och fortsätta min hockeysatsning. Det känns som en spännande utmaning, både att pröva på storstadslivet och att få chansen i ett nytt hockeylag.

Att flytta till Göteborg var ett lätt beslut.

När de hörde av sig och berättade om sin satsning på att utveckla unga svenska spelare så kände jag, en sån här chans får man bara en gång i livet.

Att byta från ett topplag är inget problem för mig. Jag vill utvecklas som spelare och självklart även vara med och vinna matcher med mitt lag.

När man som jag kommer från en liten ort där man har nära till allt och ”alla känner alla” så är jag rätt övertygad om att livet i Göteborg kommer att bli väldigt annorlunda mot vad jag är van vid. Där känner jag ingen och dessutom kommer jag att bo mycket längre bort från familjen. I en storstad med fler människor och med längre avstånd till det mesta så hoppas jag ändå att jag kommer att trivas. När man idrottar så brukar man komma in i rutiner ganska snabbt och få nya vänner. Däremot kommer det säkert hända att jag råkar ta spårvagnen åt fel håll nån gång i början…

Jag kommer att jobba vid sidan av hockeyn och senare i livet vill jag gärna plugga vidare. Just nu vet jag inte vad jag vill utbilda mig till, men jag har ju tid att tänka på det. Jag trivs bra med att jobba med människor och skulle gärna vilja prova på lite olika yrken innan jag bestämmer mig för vad jag vill bli.

Så länge jag tycker att hockey är roligt så kommer jag att fortsätta spela och se hur långt jag kan gå.