Mot finalen: Michelle Karvinen
Publicerad: 2020-03-07
Inför match
I söndags blev förutom HV71 även Luleå/MSSK finalklara. Det innebär att vi har två lag som spelat sig igenom kvart- och semifinal och nu möts i den prestigefyllda finalen. Michelle Karvinen är en viktiga pjäs för sitt Luleå/MSSK och hon vet vad för förväntningar hon har för sig.

Blir man van att gå till final?
– Svår fråga. Van känns lite kaxigt, mer att man har lite mer rutin. Det har gått bra tidigare alla gånger jag har varit i final med Luleå Hockey så det är mycket bra känslor att spela final.

Luleå/MSSK har varit i final tre gånger de senaste fyra åren och då har det också blivit tre SM-guld. Nu är det dags för en fjärde gången men favoritskapet har förflyttats till HV71.
– Personligen har jag aldrig tänkt på favoritskapet tidigare. Vet att det kan skaka runt lite om man inte hanterar det på rätt sätt. Det kan vara till fördel nu tror jag, att det är lättare att prestera när vi är underdog.

Hur är känslan i gruppen nu när det inte gått spikrakt genom hela säsongen som det kanske gjort tidigare?
– Det är svårt för mig att säga eftersom att jag inte varit med hela säsongen, men nu under slutspelet känns det som det brukar. Alla är inne i den här slutspelsbubblan och speciellt efter den senaste matchen mot Brynäs så växte självförtroendet.

– Slutspelet är som en helt annan säsong nästan. Man måste vara där i stunden. Ju snabbare man kommer över de misstag som kommer hända, ju större chans har man att vinna. Alla går in med att man ska spela sina bästa matcher, perfekta matcher, det finns inte. Jag tror att ju mer man accepterar det och släpper det, ju större chans har man att vinna till sist. Det är lika mycket mentalt som fysiskt i ett slutspel.

"Luleå Hockey har förväntningar på mig"

Du har haft en tuff säsong, hur har det varit?
– Det är inte kul att ha hjärnskakning men det ger en ett lite annat perspektiv. Man har ju spelat länge och ibland tar man det också lite för givet. Mentalt var det lite ”bra” för då fick man sakna hockeyn också, men det är klart det har varit en utmaning. Man går lite med tanken om att det är sista gången jag spelar.

Tänkte du att nu är det slut?
– Hela livet går som på paus och då har man ganska mycket tid att fundera. Man tappar lite kontrollen, det är väldigt svårt att påverka själv. Att ha tålamod, ta små steg fast man själv vill ta stora steg för man vill tillbaka. Det är tufft men jag tror att det är en process man kan lära sig av som människa oavsett vad det är, vilka utmaningar i livet.

Vad lärde du dig mest?
– Tålamod. Och fick lite mer perspektiv på vad som är viktigt. Bara glädjen i vissa grejer, att livet.. det låter dramatiskt men man drabbas ju i vardagen och glömmer bort grejer..man tar det lite för givet.

Michelle Karvinen kom tillbaka starkt efter att ha varit borta flera matcher och det om något var ett kvitto på vilken hockeyspelare hon är.
– Det är klart att det kändes skönt att jag kunde komma tillbaka på det sättet. Jag var redo på att det kunde vara annorlunda men det är såklart lättnad att det har gått så pass bra. Man vill ju som gärna prestera för laget och jag vet att Luleå hockey har förväntningar på mig att jag ska vara en spelare som ska producera framåt.

{!A}

Vad har Luleå som inte HV71 har?
– Jag skulle framförallt säga att vi har bra miljö. T.ex att Jenni Hiirikoski är vår fystränare, hon är väldigt bra på den delen. Alla vill dela med sig av det man är bra på och hjälpa varandra att bli bättre. Det är spelare som strävar efter att bli bättre hela tiden.

– Det som är bra med Luleå är att det är väldigt mycket glädje när andra lyckas, det låter som att så borde det vara i alla lag men det är tyvärr inte så. Man ska vara en del av den kulturen man har i laget, och det är något man måste jobba på. Det är något som jag tycker gör oss väldigt starka. Vi har väldigt många bra spelare men det blir hälsosam tävling. Ingen svartsjuka på det sättet.

Du är en väldig förebild, vad är det viktigaste att vara en bra förebild?
– Jag tror man ska alltid vara ödmjuk men också ha förståelse för, helt på den mänskliga nivån, att alla är olika. Att vara en förebild är också att lämna utrymme för att folk är olika. Man måste ha förståelse för att alla är olika och att det är bra. Man borde använda det som en styrka, då kan man använda allas bästa egenskaper.

Drömscenariet?
– Såklart det är guld. Det är alltid målet.

Tror du att det går till fem matcher eller avgörs på tre?
– Jag tror att om man tänkt så långt så kommer det inte gå bra. Jag tänker bara på första matchen.

Sista frågan, säga till de unga spelarna som drömmer om att spela hockey?
– Ta för sig. Utmana er själv.

Svenska Damhockeyligan