Savolainen: "Tar hela dagen om jag ska berätta mina matchrutiner"
Publicerad: 2021-01-14
10 profiler – 10 frågor
I intervjuserien "10 profiler – 10 frågor" ska vi lära känna några av SDHL-spelarna lite bättre. Näst på tur är Ronja Savolainen, 23. Här berättar Luleå/MSSK-backen bland annat om sina speciella rutiner inför match, hur dyslexin påverkar henne samt varför lagkamraten Jenni Hiirikoski är den person som betytt mest för henne hockeymässigt.

1. Vem är bäst i ligan enligt dig, om du inte får välja någon i Luleå/MSSK?

– Josefin Bouveng (Brynäs). Hon har blivit riktigt duktig. Hon är ung och har hela karriären framför sig. Hon är väldigt bra och det är kul att kolla när hon kör sitt race.

2. Vilka rutiner har du en matchdag?

– Jag har väldigt mycket rutiner. Det tar hela dagen om jag ska gå igenom alla, haha. En timme innan jag ska till hallen knäpper jag en Nocco, kollar lite youtube och sedan brukar jag lyssna på hög musik i lägenheten. Grannarna lär ju hata mig, haha. Sedan brukar vi åka 40 minuter innan mötet i hallen. Då tejpar jag alla klubbor och där brukar vi ha lite finsk musik och innan match är det mycket rutiner, med lite tävlingar mot vissa spelare. På isen har jag också lite trix jag ska göra.

3. Skulle du säga att du är skrockfull?

– Ja, men det har varit mycket mer förr i tiden. Jag försöker dra ner på det varje år. Har jag gjort en dålig match brukar jag ändra lite. Jag försöker ha lite kontroll på det, annars blir man knäpp i huvudet, haha.

4. Vilken person har betytt mest för din karriär?

– Jenni Hiirikoski är den spelare som har betytt mest för mig. När jag kom till Luleå Hockey visste jag inte att hon skulle komma hit, men det är jag väldigt glad för. Hon har hjälpt mig och lärt mig oerhört mycket. Hon har lärt mig mycket kring vad man ska göra innan match, hur man ska träna, beroende på om det är en match snart eller inte. Såklart har även mina föräldrar betytt mycket, med skjutsning och allt sådant, men hockeymässigt är det Jenni Hiirikoski den som har betytt mest de senaste åren.

5. Hur ser den perfekta semesterdagen ut för dig?

– Är det sommar stiger jag upp vid 8-tiden. Frukost och tränar direkt på morgon för att ha gjort det. En solig dag vill jag vara på stranden. Jag älskar att sola och bada. Men jag gillar att träna och får lite panik om jag bara tränar en gång per dag. Är jag inne i en rutin behöver jag hålla mina träningsrutiner. Då vill jag ha gjort den så fort som möjligt, för att sedan kunna hänga med nära och kära. Jag gillar inte att gå på stan och sådant, utan mer att chilla och sola och bada.

6. Du sa att du kan få panik om du bara tränar en gång per dag. Har din träningsflit gått över gränsen någon gång?

– Ja, för två somrar sedan var jag ensam här i Luleå och ibland blev det tre träningar per dag, och det var kanske lite över gränsen. I somras körde jag en träning per dag och vissa enskilda dagar var det kanske två pass. Tränar jag för lite kan jag blir rädd att jag kommer att vara dålig hela säsongen, men samtidigt litar jag på det träningsschema Jenni Hiirikoski har gett till mig. Det kändes ändå som att det var bra att träna lite mindre. Jag var nog ändå på gymmet kanske tre timmar per dag, så det var inga korta pass, haha.

{!A}

7. Om du skulle vara med i ett tv-program. Vilket skulle du välja?

– Den är svår. Jag kollar dockusåpor, som PH (Paradise Hotel), men jag skulle aldrig vara med i det. Det skulle vara kul att vara med i någon serie. Kanske någon kriminalserie.

8. Vem är din favoritidrottare, ej hockeyspelare?

– Armand Duplantis. Jag gillar att kolla när han kör stavhopp. Han är så jäkla ung och det är fantastiskt hur bra han är. Det är coolt. Jag kollar gärna på friidrott.

9. Vem var du i skolan?

– Jag var kanske inte favoriten bland lärarna. Jag fick nog igång alla andra. Jag har adhd och dyslexi, så jag var inte den som lyssnade mest. När jag inte fattade började jag prata med kompisarna bredvid och då blev lärarna irriterade på mig. Jag tog med mig kompisarna i mitt tjat. Jag var ingen duktig elev.

10. Påverkar dyslexin dig hockeymässigt på något sätt?

– Jag får säga till coacherna: ”Bara så ni vet är jag inte den som lyssnar mest”. Jag kanske kollar runt lite och pratar med den bredvid mig. Jag brukar säga till tränarna att jag inte lyssnade på genomgången och fråga om de kan visa övningen igen. De har bra koll på att jag inte lyssnar så bra.

Johannes Hägglund